Out of bounds om Finström blir utan golfbana
Risk för platt fall!
Alla politiker vill bygga golfbanor. Vi har två golfanläggningar i drift och nu har vi tre projekt på gång. Ändå är jag rädd för att det kan gå på tok - att det inte blir något alls. Vi får förvisso inte rusa iväg för snabbt, men så här efter sju år och många utredningstimmar och konsultarvoden börjar det faktiskt bli dags. Nu är det viktigt att visa beslutsamhet och få igång ett projekt!
Godby-projektet är budgetmässigt i röret, markfrågan är ordnad om lagtinget godkänner markbytena, en intressant bana är skissad och finansierings-och driftsfrågorna får troligtvis sin lösning med hjälp av privat kapital så fort markfrågan är klar. Godbybanan kommer att fungera bra ihop med övriga sportsatsningar i Finström och ge en välbehövlig vitamininjektion för åländsk turism.
Sedan 90-talet har planeringen pågått i Finström - först i Grelsby, sedan i Godby - med lagtingets goda minne. Flera regeringskonstellationer har arbetat förtjänstfullt med projektet. De har gjort det i förvissning om ett ovanligt starkt stöd från alla politiska partier. Stödet har varit lika starkt från turismbranschen, från kommuninvånarna i Finström, ja från hela den åländska allmänheten. Det är ställt utom allt tvivel att det funnits en tydligt beställning - bygg en golfbana - så fort som möjligt!
Nu har avgörandets stund kommit. Och som vanligt måste jag tyvärr tillägga så är det dags för strul. Jag har frågat mig förut från denna talarstol - och måste tyvärr upprepa frågan - varför sumpar vi så många fina idéer här på Åland? Har det gått så långt nu att vi inte ens kan vara överens om något som vi är överens om? Och skyll inte på LR - alla vi här i lagtinget måste inse vår delaktighet och vårt ansvar - inklusive oppositionen!
Skall det bli någon golf i Finström måste lagtinget godkänna markbytena i denna tilläggsbudget. Annars är det nog kört för den här gången. Vår politiska trovärdighet ligger i vågskålen. Hur skall folk ute i bygderna kunna lita på att ett beslut i lagtinget håller även om det börjar blåsa. Vi är valda av Ålands folk, i det ingår ett förtroende coh en skyldighet att fatta beslut även om de är svåra. Vi måste visa ledarskap och även vara beredda att ta kritik från olika håll. Annars blir samhället handlingsförlamat.
Vi vet alla vilka problem turistföretagen brottas med. Behovet att förnya sig och hänga med i utveckling och konkurrens är stort. Mardrömmen är att golfbanebyggandet går i pattläge, KK-huset dribblas bort och miljöhandlingsprogrammet kraschar. Om så sker har vi gjort den åländska turismen en stor otjänst. Om inte vi politiker kan få något att hända - något som ger nya förutsättningar för branschen att driva lönsam turism, något som ingjuter en gnista av ett nytt hopp, ja då är framtidsutsikterna mörka. Det här är satsningar som borde ha varit gjorda för länge sedan, men det är ännu inte för sent.
Sedan 90-talet har planeringen pågått i Finström - först i Grelsby, sedan i Godby - med lagtingets goda minne. Flera regeringskonstellationer har arbetat förtjänstfullt med projektet. De har gjort det i förvissning om ett ovanligt starkt stöd från alla politiska partier. Stödet har varit lika starkt från turismbranschen, från kommuninvånarna i Finström, ja från hela den åländska allmänheten. Det är ställt utom allt tvivel att det funnits en tydligt beställning - bygg en golfbana - så fort som möjligt!
Nu har avgörandets stund kommit. Och som vanligt måste jag tyvärr tillägga så är det dags för strul. Jag har frågat mig förut från denna talarstol - och måste tyvärr upprepa frågan - varför sumpar vi så många fina idéer här på Åland? Har det gått så långt nu att vi inte ens kan vara överens om något som vi är överens om? Och skyll inte på LR - alla vi här i lagtinget måste inse vår delaktighet och vårt ansvar - inklusive oppositionen!
Skall det bli någon golf i Finström måste lagtinget godkänna markbytena i denna tilläggsbudget. Annars är det nog kört för den här gången. Vår politiska trovärdighet ligger i vågskålen. Hur skall folk ute i bygderna kunna lita på att ett beslut i lagtinget håller även om det börjar blåsa. Vi är valda av Ålands folk, i det ingår ett förtroende coh en skyldighet att fatta beslut även om de är svåra. Vi måste visa ledarskap och även vara beredda att ta kritik från olika håll. Annars blir samhället handlingsförlamat.
Vi vet alla vilka problem turistföretagen brottas med. Behovet att förnya sig och hänga med i utveckling och konkurrens är stort. Mardrömmen är att golfbanebyggandet går i pattläge, KK-huset dribblas bort och miljöhandlingsprogrammet kraschar. Om så sker har vi gjort den åländska turismen en stor otjänst. Om inte vi politiker kan få något att hända - något som ger nya förutsättningar för branschen att driva lönsam turism, något som ingjuter en gnista av ett nytt hopp, ja då är framtidsutsikterna mörka. Det här är satsningar som borde ha varit gjorda för länge sedan, men det är ännu inte för sent.
Centern är för en utbyggnad av golfkapaciteten på Åland. Vi vill också tillsammans med skärgårdskommunerna finna de rätta formerna för framgångsrik skärgårdsgolf. Skärgården måste få nya ekonomiska fötter att stå på och turismen är ett naturligt och miljövänligt alternativ. Både Föglö- och Lappoprojekten bör därför bedömas parallellt och rättvist från utgångspunkt att de skall kunna realiseras när alla bitar faller på plats.
Godby klarar kraven!
Som vanligt inför större investeringar finns det ett antal svar som måste ges innan penningkranarna kan öppnas. Enligt min erfarenhet måste följande kriterier uppfyllas för att en golfbana skall ha förutsättningar att bli en lyckad och för samhället vinstgivande investering:
- Golfbanor på Åland skall placeras intill vatten och hav.
- Kvaliteten skall vara hög
- Projekten måste efter en inkörningsperiod gå runt ekonomiskt. (Erfarenhetsmässigt vet vi att en vinst i storleksordningen 100.000 euro är ett minimum för att kunna göra nödvändiga förbättringar och reinvesteringar).
- Logistiken måste fungera så att golfarna i målgruppen blir nöjda och kommer tillbaka. Framgång här bygger i mycket hög utsträckning på nöjda kunder, som gör återbesök och rekommenderar andra.
- Sist men inte minst – innan projekten släpps lös måste marknadsföringen och försäljningen vara tryggad. En enskild golfanläggning har inga ekonomiska förutsättningar att själv orka med marknadsföring och försäljning. De stora aktörerna är de enda som har muskler att sy ihop paket och sälja professionellt.
Godby-projektet uppfyller alla dessa kriterier om markfrågan och finansieringen ordnar sig. Markfrågan först, finansieringen sedan - erfarenhetsmässigt måste turordningen vara sådan.
Vad beträffar Grelsbymarkerna skulle man av de senaste veckornas debatt kunna tro att de skall flyttas bort från Åland. Men det är ju inte så. Efter markbytet kommer de att finnas kvar. Även de som aldrig förr intresserat sig för dem, men nu vaknat upp, kommer att kunna ta en promenad i det vackra området, se de vackra träsken och uppleva Långsjöns stränder och Kyrkdalen. De som alltid hävdat att Grelsby Kungsgård skall brukas kommer ochså att få sitt lystmäte. Och sist men inte minst, alla de som bara för två år sedan inte ville se en enda golfspelare i området får som de vill.
Nå, vem är det då som drabbas av markbytet. Säg det, det skulle vara intressant att höra motståndarnas konkreta förklaringar ...
Är det inte så att de stora förlorarna blir i första hand finströmarna, som går miste om en fin turistsatsning som skulle ge kommunen med dess centrum Godby många intressanta ringeffekter. Och många åländska turistföretagare, taxifirmor, affärer, hotell, stugbyägare, hantverkare, frisörer, jordbrukare med flera - för alla dom kommer att få sälja mer när golfbanan står klar. 15.000 köpstarka golfare som gör av med 200 euro per dygn är inte fy skam.
Jag har lång erfarenhet av golf på Åland - har varit med från begynnelsen i mitten på 70-talet. Att jag inte behövde delta i vandringarna i Grelsby och Godby har sin förklaring - jag har synat dem båda i detlaj. utifrån mina erfarenheter säger jag följande:
1. Godby är golfmässigt, affärsmässigt , logistiskt och naturmässigt ett bättre alternativ för en golfbana än Grelsby.
2. Godbybanan behövs för att pumpa nytt liv i turismen.
3. För en golfexploatering är Godbyområdet åtminstone dubbelt mer värt än Grelsby
4. Till sist, sumpar vi den här chansen så tappar turism-Åland mycket tempo!
Bästa lagtingsledamöter - har vi råd med det?
På golfspråk - då slår vi out of bounds!
Vad beträffar Grelsbymarkerna skulle man av de senaste veckornas debatt kunna tro att de skall flyttas bort från Åland. Men det är ju inte så. Efter markbytet kommer de att finnas kvar. Även de som aldrig förr intresserat sig för dem, men nu vaknat upp, kommer att kunna ta en promenad i det vackra området, se de vackra träsken och uppleva Långsjöns stränder och Kyrkdalen. De som alltid hävdat att Grelsby Kungsgård skall brukas kommer ochså att få sitt lystmäte. Och sist men inte minst, alla de som bara för två år sedan inte ville se en enda golfspelare i området får som de vill.
Nå, vem är det då som drabbas av markbytet. Säg det, det skulle vara intressant att höra motståndarnas konkreta förklaringar ...
Är det inte så att de stora förlorarna blir i första hand finströmarna, som går miste om en fin turistsatsning som skulle ge kommunen med dess centrum Godby många intressanta ringeffekter. Och många åländska turistföretagare, taxifirmor, affärer, hotell, stugbyägare, hantverkare, frisörer, jordbrukare med flera - för alla dom kommer att få sälja mer när golfbanan står klar. 15.000 köpstarka golfare som gör av med 200 euro per dygn är inte fy skam.
Jag har lång erfarenhet av golf på Åland - har varit med från begynnelsen i mitten på 70-talet. Att jag inte behövde delta i vandringarna i Grelsby och Godby har sin förklaring - jag har synat dem båda i detlaj. utifrån mina erfarenheter säger jag följande:
1. Godby är golfmässigt, affärsmässigt , logistiskt och naturmässigt ett bättre alternativ för en golfbana än Grelsby.
2. Godbybanan behövs för att pumpa nytt liv i turismen.
3. För en golfexploatering är Godbyområdet åtminstone dubbelt mer värt än Grelsby
4. Till sist, sumpar vi den här chansen så tappar turism-Åland mycket tempo!
Bästa lagtingsledamöter - har vi råd med det?
På golfspråk - då slår vi out of bounds!
Privata aktörer skall dra fibern!
Ibland funderar jag över hur mycket den åländska avundsjukan ...
har kostat oss genom åren. Jag vet, det är omöjligt att kalkylera, men det handlar säkert om miljonbelopp per år. Det är så svårt att glädja sig över andras framgångar. Det är så svårt att säga grattis till någon som är duktig och kommer med goda idéer. Tyvärr motarbetar vi varandra för mycket på Åland - både i politiken och i näringslivet. Det är dyrt och hämmar en sund utveckling.
Vad har det här att göra med fiber då?
Jo, jag tänker på de åländska företag som i många decennier försett oss med kablar så att vi har kunnat kommunicera med varandra och med omvärlden. Hur många tackar dem för det idag? Visst har de gjort pengar på sin verksamhet, men det är ju ett måste för att kunna garantera kunderna service, de anställda lön, samhället skatter, aktieägarna utdelning och inte minst för att ha reserverade vinstmedel för att göra nyinvetsteringar och hänga med i utvecklingen.
har kostat oss genom åren. Jag vet, det är omöjligt att kalkylera, men det handlar säkert om miljonbelopp per år. Det är så svårt att glädja sig över andras framgångar. Det är så svårt att säga grattis till någon som är duktig och kommer med goda idéer. Tyvärr motarbetar vi varandra för mycket på Åland - både i politiken och i näringslivet. Det är dyrt och hämmar en sund utveckling.
Vad har det här att göra med fiber då?
Jo, jag tänker på de åländska företag som i många decennier försett oss med kablar så att vi har kunnat kommunicera med varandra och med omvärlden. Hur många tackar dem för det idag? Visst har de gjort pengar på sin verksamhet, men det är ju ett måste för att kunna garantera kunderna service, de anställda lön, samhället skatter, aktieägarna utdelning och inte minst för att ha reserverade vinstmedel för att göra nyinvetsteringar och hänga med i utvecklingen.
Skall samhället konkurrera med telebolagen?
Initiativtagarna och påhejarna till kommunala fibernät menar säkert väl, men jag hävdar att de inte tänkt färdigt. Konsekvensen av kommunalt engagemang blir konkurrens med dagens åländska aktörer. Jag tror inte en sekund på att vi skall ta den verksamheten ifrån näringslivet. Tvärtom bör vi dämpa den offentliga sektorns inblandning i sådant som kan skötas av privata bolag. Låt privata aktörer investera efter behov och i fas med utvecklingen. Samhället skall däremot trycka på och stöda denna utbyggnad så att alla kommuner på Åland snabbt får likvärdiga kommunikationsförutsättningar - skärgårdskommunerna måste prioriteras högst och ges maximalt bidrag!
Företag kan ta medvetna risker
Det är klokt att ha lite is i magen när det gäller anammande av ny teknik (minns it-bubblan!). Företag kan ta medvetna risker och gå i spetsen för utvecklingen, men inte politiker som arbetar med andras pengar. Fiber är det bästa vi har idag, men den är dyr. Vi har redan mycket fiber, skall ha mer fiber, men inga överdrifter och framför allt inte dubbla system på lilla Åland!
Konsumenterna får betala dubbelt
Om samhället skulle bygga ett parallellt fibernät händer följande:
- De åländska operatörernas verksamhetsförutsättningar förändras radikalt.
- Två parallella nät (för blott 27.000 invånare) måste underhållas och drivas, vilket enligt ekonomisk logik gör det dyrare för konsumenten - både via fakturan och skattesedeln. Någon måste ju betala kalaset.
Fiber-baksmälla
Till sist - utvecklingen står inte stilla. Tänk vilken baksmälla vi får om fibern bara är näst bäst om fem år och vi måste avskriva våra dubbla nät i 25 år (mångmiljonbelopp!) och samtidigt investera i nyaste tekniken! Bygger vi dubbla nät då också? Nej, då sliter vi vårt hår och harmar oss över fiber-bubblan!
Politikerna skall skapa ett smidigt och effektivt regelverk för näringslivet som skall driva businessen på marknadens villkor.
Det gäller i högsta grad för it och telecom!
Initiativtagarna och påhejarna till kommunala fibernät menar säkert väl, men jag hävdar att de inte tänkt färdigt. Konsekvensen av kommunalt engagemang blir konkurrens med dagens åländska aktörer. Jag tror inte en sekund på att vi skall ta den verksamheten ifrån näringslivet. Tvärtom bör vi dämpa den offentliga sektorns inblandning i sådant som kan skötas av privata bolag. Låt privata aktörer investera efter behov och i fas med utvecklingen. Samhället skall däremot trycka på och stöda denna utbyggnad så att alla kommuner på Åland snabbt får likvärdiga kommunikationsförutsättningar - skärgårdskommunerna måste prioriteras högst och ges maximalt bidrag!
Företag kan ta medvetna risker
Det är klokt att ha lite is i magen när det gäller anammande av ny teknik (minns it-bubblan!). Företag kan ta medvetna risker och gå i spetsen för utvecklingen, men inte politiker som arbetar med andras pengar. Fiber är det bästa vi har idag, men den är dyr. Vi har redan mycket fiber, skall ha mer fiber, men inga överdrifter och framför allt inte dubbla system på lilla Åland!
Konsumenterna får betala dubbelt
Om samhället skulle bygga ett parallellt fibernät händer följande:
- De åländska operatörernas verksamhetsförutsättningar förändras radikalt.
- Två parallella nät (för blott 27.000 invånare) måste underhållas och drivas, vilket enligt ekonomisk logik gör det dyrare för konsumenten - både via fakturan och skattesedeln. Någon måste ju betala kalaset.
Fiber-baksmälla
Till sist - utvecklingen står inte stilla. Tänk vilken baksmälla vi får om fibern bara är näst bäst om fem år och vi måste avskriva våra dubbla nät i 25 år (mångmiljonbelopp!) och samtidigt investera i nyaste tekniken! Bygger vi dubbla nät då också? Nej, då sliter vi vårt hår och harmar oss över fiber-bubblan!
Politikerna skall skapa ett smidigt och effektivt regelverk för näringslivet som skall driva businessen på marknadens villkor.
Det gäller i högsta grad för it och telecom!
Bara en mardröm eller ...
Åland behöver ändamålsenliga utrymmen för att bedriva framgångsrik konferensturism. Vi vet att konferensturism i likhet med golfprodukten ger goda samhällsekonomiska spridningseffekter. Huset kommer att få en central och bra placering och därigenom kunna serva många aktörer på ett neutralt sätt. Inte bara utpräglade turistföretag kommer att ha nytta av vårt nya konferenscentrum – många andra som exempelvis restauranger, taxi, hantverkare och handel kommer att få en vitamininjektion när konferensgästernas antal ökar. Fler jobb och bättre lönsamhet för företagen, helt enkelt!
Tappar både pengar och temo
Jag har trott på idén med konferensturism ända sedan jag deltog i strategiarbetet med Projekt -86. Vid presentationen av det projektet, snart 20 år sedan!!!, minns jag att den politiska enigheten var stor. Men efter bara någon vecka fick en chefredaktör in pennan i en liten spricka och hela muren rämnade. Chefredaktören (sedermera liberale lagtingsledamoten Hasse Svensson) myntade uttrycket "mjuk contra hård turism". Att glasa in en del av Mariehamns köpcentrum, bygga en konferensanläggning och ett spännande akvarium vid Slemmerns strand dömdes då ut som hård turism - så det bidde ingenting.
Tyvärr, tänk vad många miljoner vi gått miste om på dessa år. Och tänk vilket försprång vi skulle ha haft som konferenscentrum i Norden om vi hade satsat då!
Som en kamel genom ett nålsöga
Projektet är efter alla dessa år ännu inte i hamn - trots att kulturen har anslutit sig och vi har chans att slå två flugor i en smäll. Som vanligt är vi på Åland tidigt ute med goda idéer men sena med förverkligandet. I tjugo år har vi snackat och planerat men inte kommit till skott. Vi kunde ha varit långt före Örebro, Uppsala och Gotland för att ta några exempel, men ...
Det känns som att leda en kamel igenom ett nålsöga. Jag har inte givit upp. Hösten får ge svar, håller kostnadsberäkningarna, går det att sälja Turisthotellet till ett vettigt pris, lyckas LR förhandla fram ett fungerande driftsavtal med någon entreprenör? Jag hoppas det.
Bara en mardröm, eller ...
Mardrömmen är att KK-huset manövreras bort, golfsatsningarna drivs i pattläge och att miljöhandlingsprogrammet kraschar. Vad blir det då av Ålands en gång så stolta turism? Och vad händer med vår ekonomi när färjtrafiken samtidigt visar röda siffror och möts av än hårdare konkurrens och försämrade verksamhetsförutsättningar?
Sunt bondförnuft säger att Åland behöver politisk kraftsamling - nu! Varför vänta tills det blir dåliga tider? Och det går inte att skylla allt på landskapsregeringen, också oppositionen måste ta sitt ansvar.
Samarbete är ordet!
Tappar både pengar och temo
Jag har trott på idén med konferensturism ända sedan jag deltog i strategiarbetet med Projekt -86. Vid presentationen av det projektet, snart 20 år sedan!!!, minns jag att den politiska enigheten var stor. Men efter bara någon vecka fick en chefredaktör in pennan i en liten spricka och hela muren rämnade. Chefredaktören (sedermera liberale lagtingsledamoten Hasse Svensson) myntade uttrycket "mjuk contra hård turism". Att glasa in en del av Mariehamns köpcentrum, bygga en konferensanläggning och ett spännande akvarium vid Slemmerns strand dömdes då ut som hård turism - så det bidde ingenting.
Tyvärr, tänk vad många miljoner vi gått miste om på dessa år. Och tänk vilket försprång vi skulle ha haft som konferenscentrum i Norden om vi hade satsat då!
Som en kamel genom ett nålsöga
Projektet är efter alla dessa år ännu inte i hamn - trots att kulturen har anslutit sig och vi har chans att slå två flugor i en smäll. Som vanligt är vi på Åland tidigt ute med goda idéer men sena med förverkligandet. I tjugo år har vi snackat och planerat men inte kommit till skott. Vi kunde ha varit långt före Örebro, Uppsala och Gotland för att ta några exempel, men ...
Det känns som att leda en kamel igenom ett nålsöga. Jag har inte givit upp. Hösten får ge svar, håller kostnadsberäkningarna, går det att sälja Turisthotellet till ett vettigt pris, lyckas LR förhandla fram ett fungerande driftsavtal med någon entreprenör? Jag hoppas det.
Bara en mardröm, eller ...
Mardrömmen är att KK-huset manövreras bort, golfsatsningarna drivs i pattläge och att miljöhandlingsprogrammet kraschar. Vad blir det då av Ålands en gång så stolta turism? Och vad händer med vår ekonomi när färjtrafiken samtidigt visar röda siffror och möts av än hårdare konkurrens och försämrade verksamhetsförutsättningar?
Sunt bondförnuft säger att Åland behöver politisk kraftsamling - nu! Varför vänta tills det blir dåliga tider? Och det går inte att skylla allt på landskapsregeringen, också oppositionen måste ta sitt ansvar.
Samarbete är ordet!
Splittrat Åland är ett svagt Åland!
I annonsbilagan "Framtiden" av den 12.10 2005 under rubriken "Nystart för Åland vårt mål" säger självständighetspartiets ordförande Anders Eriksson så här: " Det är dags för ålänningarna att åter stå på egna ben och att fullt ut ta ansvaret för sin egen morgondag. Ålands Framtid lovar inte att självständighet blir en enda dans på rosor." Slut citat.
Anders Eriksson är en skicklig illusionist (trollkonstnär) som "visar" sin publik att allting som idag är svårt löser sig om han får ta över rodret och göra Åland självständigt. Sim salabim!
Utstuderat spelar partiet och dess ordförande på patriotiska känslor för att manipulera folk att tänka: Klart att det är bättre om vi bestämmer allt själva!
Den retoriska tekniken är beprövad, de historiska resultaten skrämmande. Det finns många beklagliga exempel på vad som hänt när partier som byggt upp sin politik på missnöje och felriktad patriotism kommit ill makten.
Splittring kostar i slutändan ...
Självständighetspartiets agerande kommer att kosta ålänningarna mycket i slutändan. Ju längre tid partiet kan splittra Åland och ålänningarna desto längre tid kommer det att ta innan vi kan nå långsiktiga lösningar för exempelvis sjöfarten, Paf och kommunernas skatteproblematik. Vår enda chans är bred uppslutning i lagtinget. Det räcker inte med 16-14, kvalificerad majoritet är ett måste för att visa allvaret bakom våra krav. Då kommer regering, riksdag och ministerier i Helsingfors att lyssna på våra förhandlare!
Ett splittrat Åland går en osäker framtid till mötes!
Enligt min uppfattning är självständighet icke önskvärd och dessutom en omöjlighet (Jag skall återkomma mer i detalj vid ett senare tillfälle), men blotta snacket och striden om denna illusion riskerar att få oss ålänningar att snart dansa på törnen i stället för på rosor.
Tyvärr har vi fått en politisk låsning. Redan idag förhindras en progressiv utveckling, samhället har gått i stå. Vi går en osäker framtid till mötes om inte ålänningarna så fort som möjligt visar att tanken på självständighet är en orealistisk illusion som hör hemma på den politiska sophögen!
En skymf mot ålänningarna!
Självständighetspartiets strategi är att locka över centerns väljare med hjälp av centerns politik plus självständighet som lockbete. Hittills har de nästan ostört fått bearbeta opinionen. Nu är det dags att kräva svar. Nu räcker det inte att slänga ur sig floskler som att "ålänningarna åter skall stå på egna ben och ta ansvar för sin egen mogondag". Det är ju en skymf mot alla hårt arbetande ålänningar.
Landshövding Peter Lindbäcks debattartikel beskrev sakligt ett antal konsekvenser av en hypotetisk självständighet.
Varför har ÅF inte svarat på den?
Anders Eriksson är en skicklig illusionist (trollkonstnär) som "visar" sin publik att allting som idag är svårt löser sig om han får ta över rodret och göra Åland självständigt. Sim salabim!
Utstuderat spelar partiet och dess ordförande på patriotiska känslor för att manipulera folk att tänka: Klart att det är bättre om vi bestämmer allt själva!
Den retoriska tekniken är beprövad, de historiska resultaten skrämmande. Det finns många beklagliga exempel på vad som hänt när partier som byggt upp sin politik på missnöje och felriktad patriotism kommit ill makten.
Splittring kostar i slutändan ...
Självständighetspartiets agerande kommer att kosta ålänningarna mycket i slutändan. Ju längre tid partiet kan splittra Åland och ålänningarna desto längre tid kommer det att ta innan vi kan nå långsiktiga lösningar för exempelvis sjöfarten, Paf och kommunernas skatteproblematik. Vår enda chans är bred uppslutning i lagtinget. Det räcker inte med 16-14, kvalificerad majoritet är ett måste för att visa allvaret bakom våra krav. Då kommer regering, riksdag och ministerier i Helsingfors att lyssna på våra förhandlare!
Ett splittrat Åland går en osäker framtid till mötes!
Enligt min uppfattning är självständighet icke önskvärd och dessutom en omöjlighet (Jag skall återkomma mer i detalj vid ett senare tillfälle), men blotta snacket och striden om denna illusion riskerar att få oss ålänningar att snart dansa på törnen i stället för på rosor.
Tyvärr har vi fått en politisk låsning. Redan idag förhindras en progressiv utveckling, samhället har gått i stå. Vi går en osäker framtid till mötes om inte ålänningarna så fort som möjligt visar att tanken på självständighet är en orealistisk illusion som hör hemma på den politiska sophögen!
En skymf mot ålänningarna!
Självständighetspartiets strategi är att locka över centerns väljare med hjälp av centerns politik plus självständighet som lockbete. Hittills har de nästan ostört fått bearbeta opinionen. Nu är det dags att kräva svar. Nu räcker det inte att slänga ur sig floskler som att "ålänningarna åter skall stå på egna ben och ta ansvar för sin egen mogondag". Det är ju en skymf mot alla hårt arbetande ålänningar.
Landshövding Peter Lindbäcks debattartikel beskrev sakligt ett antal konsekvenser av en hypotetisk självständighet.
Varför har ÅF inte svarat på den?
Tjänstemännen blev hantlangare!
Jag hävdar att förvaltningsreformen i mitten på 90-talet gjorde tjänstemännen till politiska hantlangare. En anledning till nyordningen var nog att vissa tjänstemän upplevdes som för starka, men kanske berodde den även på att politikerna var för svaga? Hur som helst byggde man in ett systemfel som tjänstemän och landskapsregering idag brottas med. Pendeln slog över från den ena ytterligheten till den andra.
Från att ha varit föredragande i landskapsstyrelsen måste chefstjänstemännen efter reformen snällt sitta vid sidan av ansvarig lst-ledamot under föredragningar i plenum. Från att ha varit viktiga kunskapsbärare och förslagsställare fick de i princip bara svara på frågor, inte ens reservera sig mot politikernas beslut. Så är det än idag och jag ifrågasätter den ordningen.
Tjänstemännen har successivt fått allt mindre att säga till om. Många mår dåligt och kan inte arbeta efter egen övertygelse. För ett litet samhälle som Åland är det ödesdigert om inte tjänstemännen alltid för fram sina åsikter, vaktar att lagar och paragrafer följs och uppskattas för det.
Varken politiker eller tjänstemän är oersättliga!
Politiker kommer och går. Ett demokratiskt system måste därför ha en fungerande byråkrati i ordets positiva bemärkelse. I självstyrelseförvaltningen skall tjänstemännen stå för kontinuitet och spetskunskap inom sina specialområden. Kraftfältet mellan politiker och byråkrati måste vara i balans. Alla fakta skall upp på bordet för att beredningar skall kunna göras förutsättningslöst.
När det politiska beslutet är fattat är det sedan tjänstemannens plikt att se till att avsett resultat uppnås. En tjänsteman skall inte driva politik eller motarbeta sin politiska ledning - då har han/hon förverkat sitt förtroende och skall bytas ut.
PS. Vi borde studera norsk förvaltningstradition. Där fungerar samarbetet mellan politiker och tjänstemän bättre. Rollerna är tydligare i den demokratiska processen och gränsen mellan politik och beredning/verkställighet tydligare. DS.
Från att ha varit föredragande i landskapsstyrelsen måste chefstjänstemännen efter reformen snällt sitta vid sidan av ansvarig lst-ledamot under föredragningar i plenum. Från att ha varit viktiga kunskapsbärare och förslagsställare fick de i princip bara svara på frågor, inte ens reservera sig mot politikernas beslut. Så är det än idag och jag ifrågasätter den ordningen.
Tjänstemännen har successivt fått allt mindre att säga till om. Många mår dåligt och kan inte arbeta efter egen övertygelse. För ett litet samhälle som Åland är det ödesdigert om inte tjänstemännen alltid för fram sina åsikter, vaktar att lagar och paragrafer följs och uppskattas för det.
Varken politiker eller tjänstemän är oersättliga!
Politiker kommer och går. Ett demokratiskt system måste därför ha en fungerande byråkrati i ordets positiva bemärkelse. I självstyrelseförvaltningen skall tjänstemännen stå för kontinuitet och spetskunskap inom sina specialområden. Kraftfältet mellan politiker och byråkrati måste vara i balans. Alla fakta skall upp på bordet för att beredningar skall kunna göras förutsättningslöst.
När det politiska beslutet är fattat är det sedan tjänstemannens plikt att se till att avsett resultat uppnås. En tjänsteman skall inte driva politik eller motarbeta sin politiska ledning - då har han/hon förverkat sitt förtroende och skall bytas ut.
PS. Vi borde studera norsk förvaltningstradition. Där fungerar samarbetet mellan politiker och tjänstemän bättre. Rollerna är tydligare i den demokratiska processen och gränsen mellan politik och beredning/verkställighet tydligare. DS.
Välkommen till min Lt-blogg!
Välkommen! I min Lt-blogg kommer jag att regelbundet kommunicera mina politiska åsikter samt kommentera dagsaktuella händelser och andra politikers och partiers idéer och utspel.
Kanske inte dagligen, men nu och då skall jag spontant ge utlopp för mina tankar. Här tänker jag göra det personligare än i lagtingets talarstol eller i insändare i lokaltidningarna. Jag hoppas få många besök till hemsidan och framför allt kommentarer och kritik. Det ger mig större möjligheter att arbeta för Ålands och mina väljares bästa.
Det finns mycket att förändra och förbättra på Åland idag. Även om vi ännu har det gott ställt på våra öar så finns det många orosmoln i horisonten. Jag är optimist - men nu fordras det att vi gemensamt fattar rätt beslut och gör rätt saker i rätt ordning. Ju fler som engagerar sig desto bättre!
Välkommen och läs, begrunda och glöm inte att höra av dig!
Tobben Eliasson
Inte en rad i tidningen - nu börjar jag blogga!
Media har en förkärlek för kontroversiella uttalanden och personstrider. Nya idéer och kontruktiva förslag för att nå bredare uppgörelser får mindre rum i spalterna. Ett exempel är miljödebatten i september. I mitt anförande stödde jag det nya miljöhandlingsprogrammet, skissade visioner samt föreslog idéer om hur vi kan skapa nya arbetsplatser i skärgården, som kommer att drabbas hårdast av de strängare reglerna för fiskodlingsutsläpp.
Inte en rad i någon lokaltidning, bara de kritiska ledamöternas åsikter speglades. De läsare som till äventyrs är intresserade av mina åsikter fick inte ens veta att jag hade varit upp i talarstolen! För att få fram mitt budskap var jag tvungen att skriva en debattartikel i tidningen Åland några dagar senare. Men trägen vinner ...
Jag skall fortsätta att vara aktiv i lagtinget, skriva debattartiklar, hålla kontakt med mina väljare ute i verkligheten - dessutom tänker jag från och med nu förmedla mina idéer och tanker via min blogg. Hoppas du tycker det är intressant. Jag ser fram emot dina kommentarer. Kom fram med idéer och kritik. Jag gillar rak kommunikation och tar inte illa vid mig av konstruktiv kritik - tvärtom!
När du vill pusha på en fråga som är viktig för dig eller Åland - hör av dig!
Kommentera här eller skicka en e-post till mailto:torbjorn.eliasson@lagtinget.aland.fi!
