Underlag för kommunal finansiering klart!
Det är relevant att påminna om finansutskottets av lagtinget omfattade föresats i december 2003:
”Slutligen vill utskottet understryka att lagstiftning som påverkar kommunernas ekonomiska situation måste avges till lagtinget i så god tid på förhand att kommunerna har möjlighet att beakta effekterna i sin planering och i sina budgeter. Eventuella lagförslag som överlämnas till lagtinget under 2004 bör med andra ord lämnas i så god tid att det är möjligt att färdigbehandla lagförslagen före budgeterna för 2005 görs upp”.
Landskapsandelsreformen ska bli klar till hösten!
Det har tagit för lång tid att utreda kommunernas ekonomiska situation. Men vi ska inte rota i historien och söka orsaker till det. Idag har vi ett positivt läge - Robert Lindfors " Förstudie om utvecklande och finansiering av den kommunala välfärdesservicen" blev klar i december 06. Rapporten innehåller en mycket prfessionellt och detaljerat förslag till ett nytt och rättvist system för de finansiella sambanden mellan landskapet och kommunerna. Utredaren har även föreslagit en tidplan för det politiska beslutsfattandet som visar att det är fullt möjligt att hantera frågan under våren 07 och ta de politiska besluten i lagtinget i september.
Från Centern ska vi göra allt vi kan för att lagstiftningsarbetet skall genomföras enligt den föreslagna tidplanen och att de nya lagarna ska börja gälla från 2008!
Kommunreform inte så positivt som det låter ...
Många tror att lösningen på kommunernas problem är att slå ihop dem. Många politiker gör det och tidningarnas ledarsidor gör det. Det är inget nytt men under hösten tog frågan extra fart i remissdebatten och socialdemokraterna gjorde till och med egna pejlingar för att ta reda på vad ålänningarna anser. Enligt deras rapportering är majoriteten för en kommunreform. Kanske är det så på basen av den information de tillfrågade har. Reform betyder förändring till ett nytt och bättre tillstånd, vilket ju låter bra. Och visst, det är lätt att tro att det finns mycket pengar att spara. Men är det så?
Frågorna alla måste ställa sig före ett så drastiskt beslut är:
- Kommer servicen i skärgård och randkommuner att finnas kvar på sikt?
- Vill vi följa den globala trenden och flytta alla människor till centralorterna?
- Vill vi offra vårt unika, småskaliga Åland för några futtiga miljoner per år?
För det första, den totala bärkraften blir inte större i en storkommun – vi har lika många pengar att fördela, lika många människor att serva, inga fler skattebetalare.
På kostnadssidan, om vi förutsätter att service på landsbygden och i skärgården inte ska försämras, så har vi lika mycket sopor, lika många avlopp, lika många km väg, lika många skärgårdsfärjor, lika många poststationer, lika många skolor, lika många omsorgshem, lika många bibliotek osv. Allt ska fortfarande skötas av människor som ska ha lön.
Vari ligger då förtjänsten? Jo det går säkert att organisera administrationen lite effektivare, vi behöver bara ett kommunalt datasystem i stället för 16, någon tjänst kan säkert sparas in här och där, antalet kommundirektörer minskar radikalt, men blir det så stora inbesparingar som reformivrarna tror?
Kommunernas driftskostnader var 135 miljoner euro år 2004, varav 8 miljoner eller 5,6 % gick till allmän förvaltning. I den summan ingår kommundirektörernas löner, kostnader för kommunalgårdar, datasystem etc. Om vi utgår ifrån att servicen ska vara oförändrad så går det i verkligheten inte att plocka bort många kommunala tjänstemän – inte på Kökar, inte i Saltvik, inte i Geta, inte i Mariehamn, inte någonstans. En duktig rationaliserare skulle kanske kunna kapa några procent.
Enda sättet att sänka kostnaderna är att minska antalet servicepunkter, skapa större enheter och centralisera. Då måste vi göra som i näringslivet där strukturförändringar genomförs för att effektivisera, kapa kostnader och öka vinsten. Men alla vet vad strukturrationaliseringar leder till, när ett större företag köper ett mindre eller när flere företag fusioneras så minskas personalen och mindre effektiva produktionsenheter läggs ned. Inom företagsvärlden är det ibland nödvändigt och accepterat, men tillämpar vi den metoden rakt av på kommunerna så kommer många människor och familjer att drabbas hårt. Landskapet har ett annat ansvar än aktieägare i storföretag!
Kommunerna ska bestämma - inte lagtinget
I Centern tror vi inte på stora kommunsammanslagningar. Det finns inte mycket pengar att hämta om servicen skall vara kvar också i glesbygd och skärgård. Vår vision är att den kommunala demokratin och småskaligheten skall kunna bestå och förstärkas på Åland, bland annat genom ett reformerat landskapsandelssystem, omorganisation av ansvaret för missbrukarvården och specialomsorg, innovativt nytänkande och samarbete mellan befintliga kommuner. Vi vill inte gå i samma fälla som man gjort på andra håll. Vi är förstås öppna för förutsättningslösa diskussioner och hävdar att eventuella förändringar av kommunindelningen aldrig får göras över huvudet på människorna. Initiativet måste i så fall komma från de kommuner som berörs.
Till slut, oberoende vad sägs så är det många som oroar sig för en kommunsammanslagning, inte bara människor på landet och i skärgården. Jag har också stött på Mariehamnare som ger uttryck för samma oro, speciellt de som har sina rötter i någon annan kommun på Åland. Inte vill de att butiken, skolan och kommunalgården ska läggas ner i födelsekommunen. Inte vill de att släkt och vänner skall tvingas flytta hemifrån för att få en acceptabel närservice. Frågan om en eventuell kommunreform ställer lyckligtvis inte staden mot övriga Åland, men den blir partiskiljande i höstens val.
Reformera systemet - inte strukturen!
Mitt svar på de tre frågorna är således – nej, nej, nej! Nu är det dags att försvara våra kommuner – jag tror inte ett smack på en stor kommunreform! Däremot, en rättvis reform av landskapsandelssytemet med uppdaterade basbelopp och koefficienter för bosättningsstruktur samt en solidarisk organisation av missbrukarvården och specialomsorgen ställer det mesta på rätt!
