Tobbens blogg

För några dagar sedan ifrågasatte jag utsläppsrättigheternas förträfflighet. Jag undrade om det är rätt att få skita ner bara man betalar? Och jag ifrågasatte om det inte är så att systemet konserverar de totala utsläppen på en statisk nivå som är allt för hög för att minska den alarmerande växthuseffekten och nedsmutsningen?

Jag har fått bra respons på min insändare och alla har varit positiva utom de obundnas Danne Sundmans. Han tror, eller gör i varje fall gällande, att när de köper utsläppsrätter så "tvingar" de någon annan att spara in på utsläpp. Verkligheten är ju den att deras pengar bara ger någon annan i Europa möjlighet att tjäna pengar på den åländska miljöns bekostnad. Att man får betalt för utsläpp som man inte behöver göra samt att man kan fortsätta skita ner hur mycket som helst bara man betalar bra är svagheterna i systemet. Därför reagerade jag när Danne Sundmans parti sade att de är "klimatsmarta" och gör stor sak av sina utsläppsrätter i valrörelsen.

För mig påminner utsläppsrätterna faktiskt om avlatshandeln under medeltiden: "Då avlaten är en slags benådning och denna naturligtvis skedde frivilligt, hände det även att folk skickade med pengar och gåvor för att öka sin chans till beviljning. Många anser att denna typ av mutning gjorde att avlatshandeln började", informerar Wikipedia på nätet. Visst är systemen slående lika som samvetsbedövare och affärsidéer.

Det bästa sättet att tjäna miljön är att minska på sina egna utsläpp! Ett lovvärt sätt att göra business på miljön är att utveckla nya metoder som minskar utsläppen. Det har kloka företagare insett - också här på Åland. Vi i centern tror mer på att uppmuntra innovationer och minska utsläpp än på utsläppscementerande handel med utsläppsrätter!