Vad är oppositionen överens om egentligen?
De obundna, fs, socialdemokraterna och Ålands framtid – lämnade in en gemensam finansmotion inför budgetdebatten nästa vecka. Spännande, vad är man så överens om?
Enligt Ålandstidningen efterlyser de en långsiktig analys av det ekonomiska läget och en kostnadsutveckling som är anpassad därefter samt att senast den 1 mars nästa år vill de se den behovs- och resursplan som landskapsregeringen länge utlovat. De efterlyser också ett kostnadstak med tanke på annalkande lågkonjunktur.
Klokt, men var det allt? Behovs- och resursplanen, som ursprungligen är initierad av regeringen, kommer nästa vecka. Det är alltså bra att oppositionen också anser den nödvändig. Problemet är emellertid att det under hösten skett så stora förändringar i världsekonomin att det är ytterst svårt att tillverka prognosmaterial till underlag för planen. Den plan som kommer nästa vecka kan tyvärr vara inaktuell redan innan budgeten är färdigbehandlad i december.
Att det behövs ett kostnadstak är självklart. Budgeten utgör ju det årliga kostnadstaket! Svårigheten, som nog även oppositionen känner till, är att i ett krisläge snabbt kasta om. Det viktigaste nu är att pumpa in ett krismedvetande i hela förvaltningen. Det kommer hårdare tider och vi kommer att tvingas spara överallt. Pensionsavgångarna ska självklart utnyttjas, här finns ju möjligheter att spara konsumtionsutgifter utan att säga upp anställda. Vad det handlar om är att höja effektiviteten och ta bort sådant som är onödigt.
Men en viktig sak som inte nämns och som jag alltid brukar påpeka är, att vi samtidigt måste analysera inkomstsidan. Det går inte att vända ekonomin bara genom att spara om det inte finns tillräckligt med inkomster. Här kommer skatterna in i bilden och hur vi lyckas stimulera näringslivet så att arbetsplatserna kan hållas kvar och till och med utvecklas. Här kommer investeringarna in i bilden, att investera rätt i lågkonjunktur, hålla konsumtionen igång och samtidigt bygga för nästa högkonjunktur. För att klara den sidan fordras kreativitet.
Nå, oppositionen är överns om att det behövs ett kostnadstak - vilket alltså alla håller med om - när man sedan läser vidare i tidningen om hur varje enskilt parti vill minska på konumtionsutgifterna så blir det spretigt. Den ena vill spara här, den andra vill spara där, men hur de skulle kunna komma till gemensamma beslut är för mig en gåta.
Så, det blir intressant nästa vecka när vi i remissdebatten får höra hur det ska gå till ...
Enligt Ålandstidningen efterlyser de en långsiktig analys av det ekonomiska läget och en kostnadsutveckling som är anpassad därefter samt att senast den 1 mars nästa år vill de se den behovs- och resursplan som landskapsregeringen länge utlovat. De efterlyser också ett kostnadstak med tanke på annalkande lågkonjunktur.
Klokt, men var det allt? Behovs- och resursplanen, som ursprungligen är initierad av regeringen, kommer nästa vecka. Det är alltså bra att oppositionen också anser den nödvändig. Problemet är emellertid att det under hösten skett så stora förändringar i världsekonomin att det är ytterst svårt att tillverka prognosmaterial till underlag för planen. Den plan som kommer nästa vecka kan tyvärr vara inaktuell redan innan budgeten är färdigbehandlad i december.
Att det behövs ett kostnadstak är självklart. Budgeten utgör ju det årliga kostnadstaket! Svårigheten, som nog även oppositionen känner till, är att i ett krisläge snabbt kasta om. Det viktigaste nu är att pumpa in ett krismedvetande i hela förvaltningen. Det kommer hårdare tider och vi kommer att tvingas spara överallt. Pensionsavgångarna ska självklart utnyttjas, här finns ju möjligheter att spara konsumtionsutgifter utan att säga upp anställda. Vad det handlar om är att höja effektiviteten och ta bort sådant som är onödigt.
Men en viktig sak som inte nämns och som jag alltid brukar påpeka är, att vi samtidigt måste analysera inkomstsidan. Det går inte att vända ekonomin bara genom att spara om det inte finns tillräckligt med inkomster. Här kommer skatterna in i bilden och hur vi lyckas stimulera näringslivet så att arbetsplatserna kan hållas kvar och till och med utvecklas. Här kommer investeringarna in i bilden, att investera rätt i lågkonjunktur, hålla konsumtionen igång och samtidigt bygga för nästa högkonjunktur. För att klara den sidan fordras kreativitet.
Nå, oppositionen är överns om att det behövs ett kostnadstak - vilket alltså alla håller med om - när man sedan läser vidare i tidningen om hur varje enskilt parti vill minska på konumtionsutgifterna så blir det spretigt. Den ena vill spara här, den andra vill spara där, men hur de skulle kunna komma till gemensamma beslut är för mig en gåta.
Så, det blir intressant nästa vecka när vi i remissdebatten får höra hur det ska gå till ...
