Lissabon-förhandlingarna fortsätter ...
Idag debatterades Lissabon-avtalet och arbetet med att öka Ålands inflytande i EU-byråkratin. Debatten blev lugnare än jag hade väntat, en betydligt tamare opposition än vi i regerinsblocket hade förutsatt. Det kändes bra att oppositionen kanske insett att regeringen gör sitt bästa och att det är klokt att Ålands lagting inte upplevs splittrat. Många bra frågor ställdes från oppositionen som hade beställt den här debatten "utan anknytning till särskilt ärende" som det kallas på lagtingets fikonspråk:
"49 §. (1992/29) Talmanskonferensen kan besluta att debatt utan anknytning till särskilt ärende får äga rum vid lagtingets plenum. Talmanskonferensen utsätter tid för sådan debatt, som antingen skall avse viss angelägenhet eller skall anordnas som en allmänpolitisk debatt. I här avsett ärende fattar lagtinget inte beslut.
Vi i centern hävdade vår fasta linje att landskapsregeringen ska förhandla klart enligt lagtingets eniga beslut och återkomma med resultatet, varefter vi tar ställning för eller emot Lissabon-avtalet.
Här är mitt inlägg i debatten:
Fru talman!
Centerns linje har redan framförts av vår partiordförande Veronica Thörnroos och kompletterats av ltl Gun Carlson. I en så här viktig fråga för Ålands självstyrelse vill jag ändå säga några ord.
Jag skall fatta mig mycket kort och konkret, fru talman!
Jag anser:
- Att det är allvarligt att Ålands självstyrelse kringskurits och successivt begränsas på grund av medlemskapet i EU och behörighetsöverföringar till följd av detta.
- Att vi aldrig ska acceptera detta faktum utan oförtrutet arbeta för ökat inflytande.
- Att Ålands lagting som ett parlament med egen lagstiftningsbehörighet måste erkännas och erbjudas en plats i Europaparlamentet.
- Att landskapsregeringen fortsättningsvis med kraft ska hävda ett enigt lagtings prioriteringar beträffande inflytelsefrågorna.
- Att vi inte kan ta ställning till Lissabon-fördraget förrän det så kallade ”Helsingforsavtalet” – det vill säga kommande förhandlingsresultat mellan Åland och riket – föreligger klart och undertecknat.
Fru talman!
Jag vet att landskapsregeringen kommer att driva förhandlingarna enda in i kaklet. Vi ser också att det lönar sig att hålla dialogen öppen och att hävda sin rätt. Flera positiva delmål har redan uppnåtts!
Min inställning till förhandlingar är att trägen vinner och att viktiga framsteg kan göras på slutrakan.
Sist men inte minst, vill jag framhålla, att man sällan eller aldrig vinner något på att under pågående förhandlingar offentligt låsa sig! Lagtingets positioner är klara, tydliga och enigt fastslagna. Nu väntar vi på slutresultatet – sedan tar vi ställning. Min förhoppning är att vi kan säga ja!
Tack, fru talman!
Jag fick ingen replik, vilket jag uppfattar som att alla höll med!
"49 §. (1992/29) Talmanskonferensen kan besluta att debatt utan anknytning till särskilt ärende får äga rum vid lagtingets plenum. Talmanskonferensen utsätter tid för sådan debatt, som antingen skall avse viss angelägenhet eller skall anordnas som en allmänpolitisk debatt. I här avsett ärende fattar lagtinget inte beslut.
Vi i centern hävdade vår fasta linje att landskapsregeringen ska förhandla klart enligt lagtingets eniga beslut och återkomma med resultatet, varefter vi tar ställning för eller emot Lissabon-avtalet.
Här är mitt inlägg i debatten:
Fru talman!
Centerns linje har redan framförts av vår partiordförande Veronica Thörnroos och kompletterats av ltl Gun Carlson. I en så här viktig fråga för Ålands självstyrelse vill jag ändå säga några ord.
Jag skall fatta mig mycket kort och konkret, fru talman!
Jag anser:
- Att det är allvarligt att Ålands självstyrelse kringskurits och successivt begränsas på grund av medlemskapet i EU och behörighetsöverföringar till följd av detta.
- Att vi aldrig ska acceptera detta faktum utan oförtrutet arbeta för ökat inflytande.
- Att Ålands lagting som ett parlament med egen lagstiftningsbehörighet måste erkännas och erbjudas en plats i Europaparlamentet.
- Att landskapsregeringen fortsättningsvis med kraft ska hävda ett enigt lagtings prioriteringar beträffande inflytelsefrågorna.
- Att vi inte kan ta ställning till Lissabon-fördraget förrän det så kallade ”Helsingforsavtalet” – det vill säga kommande förhandlingsresultat mellan Åland och riket – föreligger klart och undertecknat.
Fru talman!
Jag vet att landskapsregeringen kommer att driva förhandlingarna enda in i kaklet. Vi ser också att det lönar sig att hålla dialogen öppen och att hävda sin rätt. Flera positiva delmål har redan uppnåtts!
Min inställning till förhandlingar är att trägen vinner och att viktiga framsteg kan göras på slutrakan.
Sist men inte minst, vill jag framhålla, att man sällan eller aldrig vinner något på att under pågående förhandlingar offentligt låsa sig! Lagtingets positioner är klara, tydliga och enigt fastslagna. Nu väntar vi på slutresultatet – sedan tar vi ställning. Min förhoppning är att vi kan säga ja!
Tack, fru talman!
Jag fick ingen replik, vilket jag uppfattar som att alla höll med!
