Tobbens blogg

Jag och mitt parti arbetar enträget med att skapa möjligheter för en fortsatt framgångsrik utbyggnad av vindkraften. Av flera skäl, men framför allt för att vindkraften tillsammans med andra förnybara energikällor som vatten- och bioenergi är Ålands största potential både miljömässigt och ekonomiskt. Åland har på sikt möjlighet att klara hela sitt energibehov på egen hand, utan fossila bränslen. Det är Centerns målsättning!

 

Av någon outgrundlig orsak hoppade Niklas Lampi igen på mig i en ledare: ”Är inte vindkraft affärer, Tobben Eliasson? Mitt svar är självklart JA! Återigen smäller Lampi ihop en ledare utan att ta reda på fakta. Det minsta man kan begära är att han tar reda på vad som gjorts och görs och hur ansvarsfördelningen är i regeringen.

 

Om han hade ringt mig så kunde han ha undvikit de värsta grodorna. Ansvaret för energipolitiken ligger inte på min avdelning, men eftersom energifrågorna är mycket viktiga för näringslivet har jag suttit med i den arbetsgrupp, bestående av lantrådet, kansli-, finans- och näringsministrarna samt specialtjänstemän, som lagt upp strategin för landskapsregeringens strävan att få med Åland i feed in systemet.

 

Under lantrådets ledning har både finansminister Perämaa och jag deltagit i förhandlingar med förra näringsministern Mauri Pekkarinen och jag kommer självklart att delta i det inplanerade mötet med nya näringsministern. Det Lampi torgför överensstämmer alltså inte med verkligheten – det är illa att Ålandstidningens ledarsida sprider osanningar!

 

Till saken hör att man kan jobba på olika sätt. För mig är resultatet det viktiga, inte vem som får äran för det. I förhandlingar föredrar jag att ligga lågt tills en överenskommelse är i hamn. Tyvärr har vi inte lyckats ännu, men landskapsregeringen har inte gett upp. Vindkraften är både miljö- och näringsmässigt så viktig och ekonomiskt intressant att vi bör arbeta fram ett eget stödpaket om vi förlorar kampen med riket.

”Centern har hela tiden sagt att man vill ha en lagändring, inte bara ändra praxis. Men Liberalerna anser att det skulle ta för lång tid att invänta en ny lagstiftning. Alternativet, att lösa det genom en ändring i jordförvärvsförordningen är inte heller intressant enligt lantrådet. Liberalerna anser att det inte är lönt att göra ändringar i en förordning som Högsta domstolen dömt ut.”

 

Citatet från Ålandstidningens hemsida förbryllar mig. Att vi i Centern hela tiden sagt att vi ska följa parlamentariska kommitténs förslag och ändra lagen är rätt. Förändringar i självstyrelsens grundpelare ska fattas med kvalificerad majoritet i lagtinget, inte av fyra personer som råkar ha övertaget i landskapsregeringen.

 

Men, men, har Ålandstidningen missuppfattat lantrådet eller har hon glömt att liberalernas första förslag var att ändra i förordningen? Det var ju det vi fastnade på förra gången när vi centerministrar sade nej, reserverade oss och hävdade att regeringen istället skulle sätta fart på lagstiftningen. Så självklart kunde vi inte acceptera förslaget med principbeslut på ännu lägre nivå.

 

Handen på hjärtat – det har funnits tid för lagstiftning, men regeringen har inte kommit till skott i ett viktigt ärende som beställts av lagtinget. Då hade det nu, några veckor före valet, varit bättre att erkänna det än att komma med en sistaminutenpaniklösning. Vi vill alla att Åland ska vara attraktivt för inflyttning av kompetent arbetskraft. Förändringar behövs men signalerna ska vara klara och tydliga och besluten ska fattas på rätt nivå!

 

Tobben Eliasson (c), näringsminister

”Det handlar om att bevara det bästa av Ålands kommunstruktur – närhet, tillhörighet och nära service, och samtidigt göra sig av med den sentimentala barlast som förhindrar en utveckling av det åländska samhället som helhet. Gör Åland till en kommun …”, skriver Nina Fellman i torsdagens ledare.

Tack för att du tar upp ämnet så att vi kan haka på! Vi i Centern har gång på gång tagit bladet från munnen och sagt vad vi tycker om dina och vissa partiers funderingar att slå ihop Åland till en enda kommun – vi är emot dem av följande huvudorsaker:

- Om och när förändringar görs ska det ske frivilligt av kommunerna själva, inte genom beslut av regering och lagting mot kommunernas dvs. folkets vilja!

- Vi ser inga direkta ekonomiska fördelar med en enda kommun.  I så fall måste servicegraden i glesbygden sänkas. Vi vill tvärtom behålla och utveckla!

- Vi är säkra på att en enda kommun är sämre än 16, men det är sannolikt att antalet på sikt minskar genom frivilliga samgåenden som vi då självklart stöder!

Du börjar bra Nina, med att närhet, tillhörighet och nära service är det bästa med Ålands kommunstruktur, men just dessa värden kommer att gå förlorade om vi buntar ihop allt i ett. Efter några årtionden bor 80 % av hela världens befolkning i städerna, enligt senaste prognoserna. Urbaniseringen ödelägger glesbygden och ställer till många problem där människor föses ihop i miljoner.

Vi på Åland kan vandra vår egen väg – hålla hela Åland levande. Och det är bara möjligt om närservicen, skolor, dagis, äldreboende, butiker med mera finns kvar. Då väljer även yngre familjer att bo på landet och näringslivet kan utvecklas även där.

Nuvarande kommunstruktur är ingen sentimental barlast för oss. Tvärtom så är den en grundbult i vår unika närdemokrati och en livsnerv för majoriteten av ålänningarna.

 

Tobben Eliasson (c), näringsminister

Jag håller med Ethel Sundblom att det har pratats mycket i skärgårdsnämnden men fattas få beslut. Däremot håller jag inte med om att den ska läggas ner. Det ligger nämligen i nämndens natur som remiss- och rådgivande organ till landskspasregeringen att besluten inte kan fattas där. Ekonomiskt tunga frågor som skrärgårdstrafiken, sjukvårdsjour, tandvård, näringslivsfrågor med mera diskuteras i nämnden, men nämnden har ingen operativ funktion.

Syftet är att i ett för skärgårdskommunerna gemensamt organ föra fram behov och synpunkter och påverka landskapsregeringen och andra myndigheter som fattar de avgörande besluten. Hur nämnden lyckats med det kan man ha olika uppfattning om, men i varje fall finns alltid minst tre ministrar på plats när nämnden sammanträder. Få organ har sådana möjligheter att direkt påverka de högsta beslutsfattarna.

För min egen del så upplever jag nämndens möten som givande och intressanta. Jag får verkligheten i skärgården serverad av dem som kan frågorna bäst. När jag kom med för drygt ett år sedan fanns en lång lista med vilande ärenden. Jag har tillsammans med nämnden försökt städa upp och fokusera på det väsentligaste. Högst på min lista står entreprenörskapet, företagandet och arbetsplatserna. Utan ett levande näringsliv kan skärgården inte överleva och utvecklas. Därför har vi med ÅSUB:s hjälp kartlagt nuläget och ska komma med förslag till åtgärder.

Landskapets näringslivsutvecklare jobbar med turismstrategin och är sekreterare i skärgårdsnämnden. Turismen är en framtidsbransch för skärgården som har stor potential om det genuina och kulturellt unika öppnas upp, paketeras och marknadsförs på rätt sätt. Att näringslivsutvecklaren jobbar för nämnden visar hur stor vikt landskapsregeringen lägger vid skärgården!

Det är bra att Ethel sjunger ut och rör om i grytan, jag förstår hennes frustration, men vi ska inte lägga ner skärgårdsnämnden utan istället fokusera skarpare och föra ut vår information bättre. Ett sätt är att avsluta varje möte med en presskonferens så att budskapet når ut till allmänheten och inte bara i protokoll till landskapsregeringen.

Björn Geelnards påståenden om min och centerns inställning till den planerade Finlandskabelns fördyrande effekt på elpriset föranleder en kommentar. Tvärt emot vad Geelnard (M) påstår så är jag och mitt parti mycket bekymrade över situationen och arbetar med att ta fram kompletterande lösningar för att lindra den prishöjningschock som skulle drabba näringslivet och enskilda konsumenter. Priset är ju redan idag mycket högt och kan vi inte på förhand ta fram ett kalkylpris som det åländska samhället orkar med så riskeras hela kabelprojektet! Det är ekonomiskt tuffa tider och vi kan hamna in i ytterligare en lågkonjunktur. Trots krissituationen i den globala ekonomin är det ändå vår skyldighet att samtidigt få landskapets budget i balans. Alla förstår hur svårt det är. Det är inte populärt att säga men verkligheten är att vi måste prioritera betydligt hårdare för att lyckas.

När Finlandskabeln, landskapets största investering någonsin om 125 miljoner euro, behandlades i lagtinget 09 var jag ordförande i finansutskottet som gjorde en mycket ingående utredning. På mitt förslag gick sedan finansutskottet och lagtinget enigt in för att begära 60 % i stället för 40 % bidrag av staten. Motiveringarna var Ålands insulära läge och det i jämförelse med övriga landet redan mycket höga elpriset. Staten har ett ansvar för att inte en region drabbas extra hårt. Finansministeriet var emellertid inte samarbetsvilligt och Ålandsdelegationen beviljade sedan bara 40 %, men jag har förstått att bidraget från staten sannolikt blivit lägre än 50 miljoner euro om inte det välmotiverade kravet på 60 % framställts till Ålandsdelegationen.

För mig och centern är den här frågan inte klar förrän landskapsregeringen kan presentera en långsiktig prisbild som garanterar näringslivets konkurrenskraft och som ålänningarna orkar bära och accepterar.