Tobbens blogg

Apropå Johan Ehns chock över den enorma pappersmängden i landskapsregeringens korridorer så vill jag säga att han har mitt fulla stöd för åtgärder som på allvar leder oss in i digital informationshantering. Det behövs för effektivt beslutsfattande och det är miljövänligt! Passar bra nu meddetsamma på en regeringsperiod. Det gäller att få alla med på tåget och det jobbigaste är inte tekniken utan den mentala omställningen. I princip allt finns idag digitalt lagrat någonstans, ingen använder ju skrivmaskin längre. Alla har egna datorer med hårddiskar – och där gömmer sig en del som borde göras åtkomligt. Jag beställde utredningar, föredragningslistor, pm, framställningar och annat material elektroniskt så att jag hade allt samlat i min laptop. Det fungerade bra i väntan på ett gemensamt system. Det är ju mycket lättare att systematiskt hålla reda på datafiler och de tar ju ingen fysisk plats. Men utan papper klarade jag mig ändå inte eftersom systemet bygger på papper. Under min tid som minister talade jag i alla sammanhang för en övergång från papper till digital information och vissa framsteg gjordes, bland annat att föredragande tjänsteman på skärm kan visa föredragningslistor och underliggande dokument. Ministrar och tjänstemän borde inte år 2011 sitta med flera tums pappershögar framför sig. Med hjälp av smart informationslogistik och utnyttjande av den teknik som redan finns i huset skulle de i princip kunna ha all information åtkomlig på egna laptoppar eller surfplattor under plenum och möten. Det som fordras är att regeringen bestämmer datum för övergång från papper till digitalt. Det behövs inga stora investeringar, viktigast är att ett säkert trådlöst nätverk (Wi-Fi) installeras, åtminstone i LR:s plenisal och i mötesrummen så att man kommer i kontakt med landskapets server. Fullt genomförd skulle en fullständig, systematisk digitalisering spara pengar och naturresurser, öka effektiviteten, snabba på besluten och förbättra både beslutsfattarnas och allmänhetens tillgång till information! I väntan på beslutet – Gott Nytt År!

Har aldrig upplevt en så lugn och tam budgetbehandling som 2012:an - både remissen och idag behandlingen av finansutskottets betänkande var som en ljum sommarvind jämfört med hur det brukar vara, dvs full storm. Svårt att sätta fingret på varför, men regeringsbytet är förstås huvudskälet. Osäkerheten om framtiden en annan orsak. Och det går ju egentligen inte att skylla den svåra ekonomiska situationen på någon. Det känns som alla vill samarbeta och dra sitt strå till stacken och det är bra med tanke på vad vi har framför oss. I första tilläggsbudgeten i mars 2012 ska regeringen visa hur det strukturella underskottet på 10 miljoner ska hanteras och hur budgeten skall fås i balans. Då om inte förr blir det säkert högre temperatur på debatten. Lagom är bäst som ålänningen säger ...

I morgon fredag är vi klara med betänkandet över budgeten för år 2012. Efter justeringen är vi bjudna på lunch till ordförande Jörgen kl 13.30 - en fin morot för att vi ska vara effektiva. Arbetet har gått mycket bra och stämningen i utskottet är god. Lite avslaget blir det förstås på grund av regeringsbytet - gamla regeringen har föreslagit vad den nya ska göra - ja, ni förstår, det är inte optimalt. Efter valet borde den nya regeringen få göra sin egen budget. Det här betyder att de nya greppen och förändringarna får vi se först i mars 2012 när den nya regeringen presenterar den första tilläggsbudgeten 2012. Som sagt, det löper fint i utskottet, ja till och med så fint att oppositionen bläddrar i regeringsprogrammet och föreslår hur vi i regeringspartierna ska avslå budgetmotionerna. Nå, det kommer tuffare tider, men det är bra när ett utskott får göra en "mjukstart" och lära känna varandra och bygga en teamkänsla. Den kommer att behövas med tanke på alla de prövningar som står framför oss. Att få budgeten i balans kommer att kräva stort politiskt mod och beslutsamhet - och största möjliga enighet. Så till problemet, jag satte en utmanande rubrik bara för att du ska läsa det här - jo, vi sitter åtta karlar, inklusive sekreteraren, och filar på betänkandet - inte en enda kvinna???!!! Med tanke på utskottets stora betydelse och påverkningsmöjligheter så är det en "parlamentarisk jämställdhetskatastrof" enligt mitt sätt att se. Jag har ingen lösning på problemet, men vi borde alla ta oss en rejäl funderare ...

Förändrade konsumtionsvanor har ökat efterfrågan på mejeriprodukter. Ålands centralandelslag har inte tillräckligt med råvara och efterlyser nu fler bönder, kan vi läsa i tidningen. Försäljningen av ÅCA:s ostar har ökat med drygt 30 procent hittills i år. Därför behövs en större mjölkproduktion på Åland. Det är inte någon nyhet att vi behöver fler mjölkladugårdar på Åland. Som näringsminister och finansutskottets ordförande har jag jobbat för det i många år, men tyvärr stött på politiskt motstånd från vissa håll. De som inte förstår att jordbrukarna och hela livsmedelsklustret är en närande och viktig del av det åländska näringslivet borde nu ta sig en riktig funderare. Låt inte okunskap eller populistisk prestige påverka beslutsfattandet. 1.500 jobb, hög exportgrad och öppna landskap för oss ålänningar och turister talar sitt tydliga språk. För att Åland ska kunna behålla och utveckla denna viktiga näring så måste vi se till att aktörerna kan verka på konkurrensneutrala villkor. Det gäller också sjöfarten och övrigt näringsliv!

Alla vet att vi har ett strukturellt budgetunderskott i storleksklassen 15 miljoner euro per år. Alla håller med om att underskottet måste putsas bort fortast möjligt. Men, när det ska göras i praktiken går viljorna isär. Det är i och för sig naturligt, vi har olika prioriteringar. Därför är det inte heller underligt att alla inte håller med när besökscentret i Bomarsund läggs på is. Jag anser att det bra av flera anledningar: 1. Vi har helt enkelt inte råd i dagsläget att satsa 5 miljoner på något som vi klarar oss utan! 2. Det handlar inte bara om investeringspengar - det ska skötas också, alltså högre konsumtionsutgifter som tvärtom ska minskas!. 3. Turisminvesteringar i Sund ska i första hand göras i Kastelholm - när kassan det tillåter! Det är nog bäst att vi räknar med att guldåren inte kommer igen och att vi, även med förbättrade prognoser, måste spara och skära ner där det går – utom i kärnverksamheterna vård, omsorg och utbildning, inom vilka målsättningen är att producera den service som behövs men självklart på effektivast möjliga sätt. Regeringens målsättning är att så fort som möjligt få budgeten i balans igen, för det kommer att krävas blod, svett och tårar. För tre år sedan när vi gick in i lågkonjunkturen sade jag i min roll som ordförande för finansutskottet att vi måste räkna med minst en femårsperiod innan det är möjligt att få utgifter och inkomster att åter mötas. Tyvärr fick jag rätt och nu är regeringens mål att balansera budgeten inom valperioden (4 år). För det krävs både vilja och mod i den högre klassen. Och ett är då säkert - alla måste ta sitt ansvar och hjälpa till!